Mattias krönika: Om handbollens framtid och utveckling

I denna månadens krönika sammanfattar Mattias en inspirerande verksamhetskonferens där värdegrund, strategiska mål och gemenskap stod i fokus samtidigt som pristagare hyllades för sitt engagemang. Han lyfter också viktiga frågor om jämställdhet, fysträning och hur handbollen kan bli mer relevant och locka fler utövare, ledare och supportrar framåt.

Bästa handbollare.

Efter en lång och skön sommar med en massa inslag som ger energi och fyller på kroppens batterier, så står jag åter vid skrivbordet och är väldigt redo för att ta mig an utmaningar och inspirerande arbetsuppgifter.

I helgen som gick hade vi verksamhetskonferens dit medarbetare, styrelse och alla som är engagerade i HF Väst var inbjudna. Dagarna inleddes med en middag där vi presenterade och hyllade de som välförtjänt blivit mottagare av våra olika utmärkelser. Känns oerhört fint att få göra det i de formerna, och jag hoppas att det ger lite erkänsla, bekräftelse och uppskattning till några som inom sitt gebit visat framfötterna med engagemang och ett stort handbollshjärta. Mer om pristagarna hittar du i vårt nyhetsbrev.

Dagarna i övrigt handlade om att gemensamt formulera vad HF Väst står för och vilka normer, vilken värdegrund och vilka strategiska områden som vi ska fokusera på framåt. Mycket av det vi gör är ganska givet när det handlar om konkreta uppgifter, så det behöver vi kanske inte peta i men alla mjuka och strategiska värden som i slutändan kommer att vara avgörande för vår utveckling, vår förmåga att attrahera ideella krafter, instruktörer, utbildare och medarbetare och inte minst hur vi levererar medlemsnytta till alla föreningar som faktiskt ÄR HF Väst. Från min egen lilla utsiktsplats så är vi nu mogna att ta ut just den färdriktningen nu när det gått något år efter regionaliseringen och de gamla distriktens modeller, metodik och organisationsformer sakta övergått till en gemensam struktur. Efter en process som pågått en tid och efter två fina arbetsdagar, så nu ord, textstycken och tankar sättas ihop till ett dokument som blir vår ledstjärna framåt. Mer om detta står säkert att läsa i ett kommande nyhetsbrev.

Sommaren har förvisso handlat om ledighet och avkoppling, men det har i sanning varit en del handboll också. Svårt att släppa när det rör sig om något som hjärtat bultar för, eller hur? Samtalen med andra engagerade handbollare har varit många i de forum jag rört mig och alla betyder de oerhört mycket för mig när tankarna landar. Att diskutera och debattera handbollens viktigaste frågor med ofta välbekanta och ibland helt okända personer, är både utvecklande och stimulerande. Jag noterar och summerar att det finns en del frågor som berör, och eftersom jag själv uppfylls av intensiteten i dem så kommer jag säkert att återkomma till dem men jag tillåter mig att slänga upp några av dem i korthet.

Jämställd handboll är en fråga som är och varit på tapeten, och för handbollen där vi verkligen påstår att vi är en oerhört jämställd lagidrott så bör det vara en självklarhet. Men vad är det som är jämställdhet om vi tvingas definiera det? Är det att ha samma ekonomiska möjligheter att satsa på sin idrott? Är det att lika många tjejer som killar kan försörja sig på handboll? Är det att vi har lika många manliga som kvinnliga tränare i hela strukturen från handbollsfestivaler till elithandbollen? Jag har det senaste året suttit med i en utredningsgrupp där vi hanterat frågan om jämställda serieträd, dvs att såväl handbollsligan som allsvenskan ska innehålla lika många lag på både dam- och herrsidan. För egen del har det arbetet tagit en del tid i anspråk och är långt ifrån klart, men det har gett mig en hel del insikter i att det finns ganska många saker vi behöver ta tag i om vi vill skapa optimala förutsättningar för tjejer att satsa på elithandboll.

Fysträning har varit ett annat ämne där jag hamnat i många diskussioner, och flera är oroade över utvecklingen hos våra aktiva. Av det jag hör är vi oerhört långt framme på vissa områden, men glömmer kanske bort det allra mest grundläggande när det handlar om att få barn och ungdomar att lägga rätt grund tidigt. Lyssnar jag till olika inspel, så behöver vi ta ett rejält kliv i den fysiska utvecklingen på individnivå. Inte bara för den yttersta prestationsmöjligheten, utan kanske ännu mer viktigt för att tidigt vänja kroppen vid fysisk belastning och på sikt förbättra återhämtning och minimera skaderisk. Någon sa att vi inom handbollen tränar hårt när vi väl tränar, men vi har för låg variation på träningen vilket gör att vi alltid nöter på i samma belastning. Jag som är sprungen ur en individuell idrottsform för en herrans massa kilon sen, minns hur stor skillnad det var mellan de långa, lugna uppbyggnadspassen under tidig försäsong och där mängden syftade till att skapa starka kroppar som senare under säsongen skulle tåla hög belastning, och så kontrasten till de stentuffa perioderna för att få upp explosivitet, tempo och mjölksyratålighet för att vara i toppform vid rätt tillfälle. Jag fattar såklart att mycket hänt utvecklingsmässigt, att vissa saker närmast är forntida och att det är mycket som skiljer mellan en handbollare och en skidåkare, men för att citera en av de fystränare jag pratade med: Även om det skiljer sig åt, så är väl handbollspelare också människor? Det finns ju så många sätt att träna och att göra fysträningen till något roligt. Mitt eget favoritminne på senare år och då i en ledarroll, var när vi tog med tjejerna till badhuset. Där hade vi lagt ut SUP brädor i bassängen och körde en knapp timme cirkelfys på brädan. Har du testat att köra burpees på en SUP tillsammans med 20 andra? Kan du tänka dig in i hur många muskler som aktiveras när man kör utfallssteg medan vågorna skvalpar. Jag har nog aldrig hört så många skratt under en fysträning och aldrig skickat hem så slutkörda tjejer. Om de ville testa igen? Gissa…

Ett annat ämne som då och då varit på tapeten, är hur vi ska bli fler handbollare? Med det uttrycket samlar jag ihop allt som handlar om att vi ska bli fler. Det kan röra sig om att få fler barn att börja med handboll, det kan handla om att få fler tjejer att fortsätta längre upp i åldrarna med handboll, det kan vara frågan om fler ideellt engagerade som är uppe och det kan inte minst vara hur vi får fler människor att komma till våra matcher och vara en del i en publikfest. Frågor som det självklart inte finns ett enkelt svar på och än mindre ett gemensamt svar, men jag läste en intervju med en idrottsledare i somras som återkom till ordet relevant i olika former. Jag tror vi behöver fundera mer på just det, dvs hur vi ser till att handbollen är mer relevant än det vi konkurrerar med. Drivkraften får att gå till hallen varierar sannolikt jättemycket mellan alla individer och aktiviteten de ska delta i. Det handlar inte bara om det enkla i att kasta en boll, spela en match, sitta i seket, stå i kiosken eller att heja på sitt lag. Det handlar om tillhörighet, delaktighet, upplevelse, bekräftelse, stolthet, passion, identitet och mycket annat. Med ett andra ord, hur blir vi mest relevanta för den unika individen och hur blir vi relevanta för många fler i framtiden?

Vägarna till en högre relevans för ännu fler är många, i vårt nyhetsbrev berättar vi om skolbesöken som är ett fantastiskt sätt att få fler barn att upptäcka vår sport. Vi berättar även om Handboll NU där vi verkligen kickstartar säsongen på många olika håll. Fritidskortet, MV steg 1 och att engagera sig som tränarinstruktör är andra möjligheter och verktyg att skapa möjligheter och engagemang. I slutändan vill vi ju helt enkelt att fler ska upptäcka och älska vår sport.

Tack för att jag fick låna din uppmärksamhet en stund.

Allt gott!

Mattias Nord, Ordförande Handbollförbundet Väst

Relaterad information

Prenumerera på vårt nyhetsbrev >>

Pristagare 2024-2025 >>

Skolbesök genererar fler barn till föreningen >>

Snart är det dags för Handboll NU 2025 - vad planerar din förening? >>

Fritidskortet lanserat – föreningar kan nu anmäla sig >>

Välkommen med intresseanmälan för att bli instruktör på våra tränarutbildningar >>